pippibears.se

Mitha har varit så gullig att hon har till delat mig denna utmärkelsen. Tillsammans med utmärkelsen ska man berätta lite om sig själv så läsare kan få veta lite mer om personen bakom bloggen…

Här kommer 10 saker om mig:
1. Har varit sjukskriven för Generaliserat ångestsyndrom (GAD) sedan nov. 2004. Ja, fast de första 2 åren var diagnosen depression – många med just GAD får först diagnosen depression eftersom symptomen påminner mkt om om den diagnosen också. Nu sedan jag har fått möjligheten att gå på internetbaserad KBT under hösten mår jag överlag mycket bättre. Känner jag äntligen har fått de rätta verktygen att hantera min oro och ångest på ett helt annat sätt än tidigare. Sedan drygt en månad tillbaka medicinerar jag inte längre. (Inte hela sanningen, tar Atarax när jag upplever ångesten för jobbig fortfarande. Atarax har jag vidbehov). Är fö mycket emot att medicinera, iaf mot min sjukdom. jag anser att med rätt verktyg kan jag må bra utan att behöva medicinera.

2. Jag har länge velat skaffa mig en tatuering, men har ännu inte bestämt mig vad det gäller motivet.

3. Vill pierca mig i näsan.

4. Tog mina första hål i öronen när jag var 5 år. Tog sedan ytterliggare två hål i mitt vänstra i tonåren. När jag var 25 år tog jag mitt andra hål i högra örat. Jag har alltså tre hål i vänster öra (ett akivt) och två i det högra (ett aktivt där också).

5. Jag brukar prata med mina katter som om dem vore människor

6. Sedan jag blev sjuk har jag gått upp 30 kg och jag riktigt hatar min kropp, därför är jag sällan är med på bild. Har försökt att gå ner i vikt många gånger, men misslyckats när jag har gått in i en dålig period. Jag försöker på nytt gå ner i vikt, håll gärna tummarna att jag ska lyckas denna ”hundafemtioelfte” gången…

7. Jag var mobbad under i stort sett hela min grundskoletid. Men inget ont som inte har något gott med sig: Jag har kommit ur detta med högt huvud och som en starkare människa. Ingen hade kunnat behandla mig idag som dem gjorde då. Sedan har jag varit mkt uppmärksam på mina barn och jag frågar dem nästan dagligen hur dem trivs i skolan och med sina kompisar.

8. Efter jag fött mitt första barn sa jag till min man att jag aldrig mer skulle utsätta mig själv för det fler gånger… Man glömmer fort det jobbiga, bebisar är underbara – redan 14 månader senare födde jag mitt andra barn och sedan blev det ytterliggare två till Efter min son föddes har jag inte alls haft någon längtan efter fler barn, känns som jag har gjort mitt. Sedan vågar jag inte utmana ödet mer än en gång. Sonen föddes mycket för tidigt (men mår bra idag).

9. Jag kom i kontakt med min man genom en kontaktannons i en Kvällsposten i februari 1989, i augusti 1989 träffades vi första gången och sedan dess har vi varit oskiljaktiga. Jag var 18 år då och han var 22 år. Jag bodde i Växjötrakten i Småland och han bodde i Malmö i Skåne när vi träffades. Det var pga min man jag hamnade i Malmö, en stad jag bara besökt ett par gånger innan. Nu trivs jag utomordentligt bra i stan och det ska mkt till om jag ska flytta från Malmö.

10. Mina föräldrar fick mig på ”äldre dar”, mamma var 42 år och pappa 45 år. Jag har två äldre bröder, dem var 11 resp. 15 år när jag föddes. Trots dem var så mkt äldre än mig var det jag som flyttade hemifrån först och det är bara jag som har skaffat familj. Min äldsta bror är sedan ca 5 år gift med en Tailänska. Jag har bara mamma kvar i livet av mina föräldrar, pappa dog 1996 då han var 70 år. Mina bröder bor kvar på vår uppväxt ort fortfarande, liksom mamma.

Svårt att skriva om sig själv, flera av er har känt mig länge och vet typ allt om mig. Hoppas jag har kunnat ge någon ny information oavsett hur länge ni har känt mig.