19.Jul.2010
av PIPPI
Då och nu igen
Ni får ursäkta, men jag gillar för tillfället att jämför mig själv idag med hur jag såg ut förra året. Så ni får allt stå ut med mina då och nu bilder…
Har ingen aning om hur mycket jag vägde i september 2009, undvek allt som hade med vågar att göra… Men skulle förmoda att jag låg mellan 85-90 kg. Jag väger runt 60 kg på juli bilden. Känns helt galet när jag ser bilderna, svårt att riktigt få in att det är jag på bägge två… Jag har ju fortfarande ”häng” på magen och mina överarmar är kraftiga, men i dags läget bryr jag mig faktiskt inte så mycket om det. Som ni ser har min mage försvunnit mycket ändå. Jag är trots allt mycket stolt över att har lyckats gå ner 31 kg. Har försökt mig på denna viktresan många gånger förr, men misslyckats. Denna gången lyckades jag, skam den som ger sig!
Ha en fortsatt fin måndagskväll finaste bloggläsare
Postad i Blogg,Foto,Vikt | 30 kommentarer
30 kommentarer
Kommentera
Läs detta innan du skriver!
» Alla kommentarer granskas innan de blir godkända.
» Jag svarar oftast på kommentarer här, inte i din blogg. (Svaret kommer som mail till dig.)
» Kommentarer om elakheter, bloglovin, div. reklam, tävlingar och frågestunder raderas.
» Alla foton är tagna av mig. Vill du låna/köpa? Kontakta mig i så fall.
« 2 veckor kvar | 5+5 km »
Pippi | Amatör fotograf | Nikon D90 |
Jamenvisst är det en stor skillnad på bilderna, det måste verkligen kännas skönt att du har lyckats den här gången. Men du har väl haft sällskap av att din man går ner i vikt också?
Min son lyckades lura sambon att ställa sig på vågen och ja behöver jag säga mer.. sambon vägde för mycket och mer än vad du vägt tror jag.
Men sambon bara säger att han tycker om mat och att det ska synas och även att ha gillar öl.
Våran Internet leverantör stular mest hela tiden men bostadsföreningen har sagt upp avtalet med dem så vi får ny Internetleverantör nästa år. Ska bli skönt då jag inte tror att det kan bli sämre, fast det vet man ju aldrig.
Visst får du visa upp då och nu bilder!
Kramizar!
//
Pippi svarar:
Ja, min man blev inspirerad av mig att ta tag i sin vikt också så vi har gjort denna resan tillsammans.
Det hjälper inte att andra säger åt en att man borde gå ner i vikt om man inte själv inser det. Det är lite som en som är alkoholist. Ganska typisk undanflykt din sambo kom med. Inget fel i att gilla mat, men det är mängden och antalet gånger man äter man ska ändra på. Öl behöver man inte dricka till varje måltid, kanske dra ner det till huvudmålet på lördagar och söndagar till ex.
Man måste komma till insikt själv att man måste ta tag i vikten, om man ska klara av att påbörja resan neråt med vikten. Det är lätt att ge upp i början och det är därför viktigt att man har rätt motivation.
Förr tänkte jag ofta att folk gillar mig även om jag är tjock och jag gillade äta godsaker. Även om andra gillade mig som jag var så gjorde inte jag själv det och jag började tröstäta mer och mer – så blev det som det blev. Jag vägde 90 kg till mina 160 cm… Det går inte ljuga för sig själv, till slut måste man ta tag i vikten. Jag blev rädd att få hjärt och kärlsjukdomar när jag såg vågen visade på 90 kg och det var det som fick mig att ta tag i min vikt.
Du är skitduktig!! Du kan vara hur stolt som helst! Vissa foton i mängder bara, blir så glad när jag ser dom min vän!!!
Massa kramar
Klart att du gillar att jämföra bilderna. Jag tycker själv att det är jättekul att se före och efter-bilder och gläds med dig.
Pippi svarar:
Tack för dina värmande rader
Det är fantastiskt att se då och nu! Puss!
Det är duktigt gjort gå ner 31kg så, är ju en mycket mindre Pippi än hon jag hälsade på ifjol
Pippi svarar:
Tack! Ja, du får allt planera i en ny tur till Malmö och se mitt nya jag
Härlig förändring ! Bra jobbat
Ja det är jätte stor skillnad och förstår om du både är stolt och nöjd att du lyckades till slut! Men det är ju så… man ska inte ge upp, till slut lossnar det!
Tack för dina värmande ord i min blogg.
Och jag beklagar att din pappa inte heller finns mer.
Så duktig du är! Starkt =)
Me love – dine før og nå bilder! Blir aldri trett av de
ursnygg 
Et ord, nei to, hihi, imponerente
Klem
WOW!!!! Vilken resa! Bra jobbat! (kika in från Mitha)
Har själv 20 kg att ta tag i, men det går banne mig trögt som attans. Hur har du gjort???
Jag har gjort det förr o borde klara av det igen ju, men motivationen saknas. Det är deppigt!
Bra jobbat, igen!
Pippi svarar:
Tack så mycket!
Har skrivit lite om min viktminskning på denna sidan – http://pippibears.se/projektet/
Stort lycka till med din viktminskning, du har klarat det förr och kommer klara det igen det är jag helt säker på!! Gör på samma sätt som förra gången. Motivationen är A och O, det måste finnas något som får en att ta beslutet att det är ”nu eller aldrig”. Det är ditt beslut och det är du som själv måste finna motivationen, hjälper tyvärr inte att andra peppar på dig en massa om inte du själv ”vill”.
Hoppas du snart finns rätt motivation igen.
GILLAR!!!!
Du är jätteduktig du ska vara stolt över dig själv syns jätteskillnad på bilderna du är helt perfekt nu
Kramizar på dig vännen
Vilken skillnad…..härligt jobbat!
Grymt jobbat! Det är verkligen stor skillnad
Det där är sjukt svårt, bra mycket svårare än i mitt fall (förmodar jag iaf, dessutom större viktskillnad än i mitt fall). Jag hade väl snarare motsatt problem eller vad man ska säga. För ca 2 år sedan vägde jag starx under 45 kg och var lika lång som nu, dvs 170 cm. Jag försökte inte svälta mig själv på något sätt. Jag åt iofs inte särskilt mycket men det var inte av avsikten att svälta mig själv, fick ju ont i magen av väldigt många saker. Vilket ju självfallet i sin tur medförde att jag inte tyckte sådär gräsligt mycket om att äta. Det var en otrolig lättnad när jag började äta laktosfri kost och insåg att det faktiskt fungerade (jag har dock fortfarande svårt för smak av mjölk eller grädde, då jag sammankopplar det med magont). Gick på regelbundna kontroller hos skolsyster för att hon skulle se så att jag inte gick ner i vikt (vilket jag faktiskt gjorde ett flertal gånger, jag var ganska duktig på att slarva med maten fortfarande, brukade ju inte äta särskilt mycket 
). Det var faktiskt rätt jobbigt ibland, jag brukade ju liksom inte äta särskilt mycket och det faktum att jag skulle börja äta frukost kändes som en plåga. Det tog långt tid innan jag kom in i frukostätandet och jag avskydde verkligen att tvinga i mig frukost på morgonen. Tyckte inte särskilt mycket om att äta i största allmänhet, även om jag inte fick ont i magen längre. Men ja, det gick bra. Numera äter jag helt normalt väger jag 56 – 57 kg, vilket jag är nöjd med. Jag har inte svimmat eller liknande på jättelänge, min mens är inte längre totalt oregelbunden, jag har inte konstant svinkalla händer och fötter och jag är mycket piggare (var jämt trött innan, vilket ju är rätt uppenbart med tanke på att jag inte åt särskilt mycket). Och jag kan säga att jag var väldigt glad när skolsyster för första gången i mitt liv i höstas sa till mig att jag inte klassades som underviktig. Numera när jag kollar på bilder från 2008 ca så ser jag ju grymt stor skillnad, jag var verkligen smal då, för smal. Nåja, nog om mig. Grymt bra jobbat iaf!
Pippi svarar:
Bra att du lyckades stoppa din viktminskning. Det är säkert minst lika jobbigt när det är undervikt.
En av mina döttrar har undervikt, eller ligger på gränsen mellan normal och undervikt. Hon äter bra trots detta, är nu i tonåren hon har blivit sådan… Hon mår bra och vi har koll på henne och hennes vikt.
wow, bra jobbat!
wow! vilken skillnad! bra jobbat! häng på magen är nog svårt att vara utan när man fått barn?
Oj, jösses! Det var verkligen skillnad! Grattis för att ha varit så duktig!! Vilken metod har du använt? Berätta gärna, för jag behöver också gå ner i vikt!
// Karin
Pippi svarar:
Tack så mycket!
Jag har inte använt någon metod att gå ner, har kört mitt eget race sas. Min man brukar skämtsamt säg att jag kör ”Pippi metoden”
Jag har berättat lite om min viktreducering på denna delsidan – http://pippibears.se/projektet/
Lycka till med din kamp mot kilona!
Har sagt det förr men säger det igen, jag är såååå imponerad av dig – DU ÄR SUPERSTARK!!! Jag skulle aldrig fixa det du gjort!
Vilken känsla och motivation det måste vara att ha gamla bilder att se tillbaks på. Heja dig
Pippi svarar:
Tack så mycket
Ja, du är ju SÅ DUKTIG alltså, beundrar sig så!!!
gud vilken skillnad! duktig du är!:) stort beröm fast jag inte känner dig!!
Pippi svarar:
En massa tack! Gulligt av dig