pippibears.se

Har ofta ställt mig frågan om var skillnaden mellan att vara sjuk i en psykisk sjukdom som ex. jag har och att ha en fysisk sjukdom. Upplever ofta att att personer undviker mig för jag har en psykisk sjukdom eftersom jag kan har mina dåliga dagar och att jag såklart inte är lätt att ha med att göra just dessa dagarna. Men bara för att jag har en sjukdom som ger mig ångest är jag inte knäpp eller galen i huvudet.

Detta med skillnaden mellan att ha en psykisk sjukdom och att ha en fysisk sjukdom/skada har blivit mycket påtaglig för mig de senaste dagarna, eftersom min man var med om en arbetsplats olycka i måndags där han krossade sitt ringfinger på högra handen. Det var en öppen fraktur och benet i övre delen av fingret har krossat till små bitar. Eftersom det är så illa skadat är det oklart om det kan bli helt bra igen, men vi hoppas såklart att det kommer att bli helt återställt. Min man är vänsterhänt och ringfingret är inte ”så” viktigt finger, men man vill såklart att alla fingrarna ska fungera som de ska.

Telefonen har minst sagt gått varm här hemma sedan i måndags och alla telefonsamtalen är såklart till min man, alla undrar hur han mår och hur det är med hans finger.

Aldrig under mina 6 år som sjukskriven har någon ringt mig (då menar jag kollegor och arbetsgivare) för att fråga hur jag mår. Ingen ”krya på dig” hälsning alls

Jag unnar verkligen min man all omtanke som han får från sina kollegor, det är inte det det handlar om. Men varför inte ringa till någon och fråga hur den mår även om man har en psykisk sjukdom? Ett telefonsamtal betyder oerhört mycket om man har en dålig dag.

Hade jag brutit ett ben hade folk mera engagerat sig.

Idag är jag mycket ledsen på grund av allt detta – Känner mig mindre värd.

Jag köper inte ursäkten att det är stressigt på ett jobb att dem inte hinner bry sig och ringa. Bry man sig om någon tar man sig tid så enkelt är det!

Etiketter: Nikon D90

Ett par foton från min promenad i söndags i Västra hamnen i Malmö, såklart blev det kort på min favorit byggnad Turning torso

Ha en fortsatt fin tisdag

Etiketter: Byggnad, Malmö, Nikon D90

Nu är det åter dags att anmäla sitt intresse att delta i veckans blogg här i min blogg från och med idag och fram tills kl. 12 på lördag är ni välkomna att anmäla er. Dragningen av vinnaren går till som så att jag skriver namnen på dem som vill delta på lappar som jag sedan lägger i en hatt/mössa och min blivande 8 årige son drar en vinnare ur.

Vinnaren har sedan tills kl. 20 på söndag på sig att fixa en bild 150 X 200 pixels och maila den till mig. Bilden hamnar sedan överst i min vänstra meny under veckans blogg. Självklart länkar jag till er blogg, genom bilden!

Det är upp till er själva att avgöra hur ni vill att er bild ska se ut, här är ett exempel på hur den kan se ut.

Vinnaren av veckans blogg vecka 42 blev Junitjejen, besök hennes blogg redan idag och hon blir toppen glad för alla kommentarer!

OBS! Anmälningar annanstans än i detta i inlägget diskvalificeras, det blir för rörigt med anmälningar i andra inlägg, på Facebook och via mail. Självklart måste ni ha en blogg/hemsida för att kunna vara med och ni måste ange länken till den, dvs om jag inte redan vet adressen till den.

Tänkte bara visa en jämförelse bild på mig hur jag såg ut 2007 och hur jag ser ut idag.

Som ni kanske förstår har jag kämpat många år med min fetma, äntligen har jag lyckats!

Etiketter: Ego, Människa, Pentax Optio M50

Det var -2.6 grader C ute idag när jag vakande (strax innan kl. 8). Burr så kallt, men det är såklart vackert med rimfrost ute i naturen.

Igår gick jag 10 km i skogen, var länge sedan jag har lyckats komma iväg på promenaden en vecka efter förra. Brukar oftast hunnit gå 2 veckor mellan. Hade träningsvärk i benen resten av dagen sedan… Det var många, många fler som tyckte att gårdagen var en perfekt dag att promenera i skogen. Det var total kaos vid den största parkeringsplatsen, så vi ställde vår bil på ett annat ställe – även där fanns det en hel del bilar det brukar det inte vara.

Vägde mig nyss och jag fick en mindre chock för jag vägde 56.8 kg och det är 1 kg minus från förra veckan. Finns såklart mycket som spelar in vad det gäller hur man väger från en vecka till en annan, jag är inte den som stirrar mig så blind på vikten – bara jag inte går upp över 60 kg så är allt toppen… Jag har nu bara 0.8 kg kvar att gå ner tills jag har nått mitt slutmål – wohoo Pratade så sent som igår om hur galet det kändes att väga under 60 kg, det är en dröm jag har haft under många många år. För mig har det alltid varit en omöjlig dröm… Jag har nu insett att inget är omöjligt bara man har rätt inställning och motivation. Tänk så många gånger jag har försökt gå ner i vikt – jag har tappat räkningen hur många gångerna är till antal men det är många många. Sjukt galet att jag lyckades till slut. Jag har inte vägt under 60 kg sedan tonåren och det är 20 år sedan. Minns att jag vägde 60 kg när jag skrevs in på mödravårdscentralen (MVC) när jag väntade mitt äldsta barn och då var jag 21 år, efter det har kilona sakta fyllts på. Kommer aldrig tillåta mig själv gå upp så mycket i vikt fler gånger. Helt sjukt att tänka: för ett år sedan vägde jag runt 80-85 kg och strax innan julen 2010 vägde jag avskyvärda 90 kg och med tanke på att jag bara är 160 cm hade jag ett BMI på 35.2 idag är mitt BMI nere på 22.2 och det är så nära mitten på normalviktig jag kan komma. Är så otroligt lycklig och framför allt stolt över denna viktresan – jag är ingen tjockis längre.

Många kramar

Etiketter: Natur, Nikon D90

Stort tack till alla er som anmälde er till min veckans blogg.

Nu har jag med hjälp av min son dragit nästa veckas vinnare av att få vara veckans blogg här inne.

Och vinnaren är…

Stort grattis till vinnaren, som jag har redan har kontaktat via e-post.

Jag kommer redan på måndag att starta upp en ny tävling om att bli veckans blogg vecka 43, ni är hjärtligt välkomna att återkomma att anmäla er då.

Många kramar från mig

Idag är det underbart vackert höstväder idag och jag bara måste bege mig ut med kameran och fotografera lite. Har inte blivit så mycket fotografering på senaste tiden, det har bara inte blivit av.

Denna bilden tog jag i september någon gång… Gillar den bilden.

Ha en fin lördag

Etiketter: Natur, Nikon D90

Två av mina döttrar bloggar också, dock inte lika regelbundet som mig. Deras bloggar är trots detta värda att besökas, lämna gärna en eller flera kommentarer om ni besöker dem

Min äldsta dotter | Yngsta dotter

Min son älskar att samla kastanjer, så vi har flera burkar fulla med kastanjer. Själv tycker jag att kastanjer är vackra, speciellt när den precis har mognat och fallit till marken.

Idag är det lite varmare ute igen, efter att ha varit runt nollan ett par mornar. Regnet hänger i luften idag.

Så här är jag klädd för dagen

På tal om kläder… Ni kanske minns att jag för en tid sedan berättade att jag provade en av min dotters byxor som var i stl. 160 (alltså barnstorlek). Här om dagen berättade min 13 åring att hennes jeans började bli för små, så jag provade dem också – de var i stl. 158, och de passade!!! Helt galet! De kändes dock inte helt bra i midjan, men jag kunde knäppa dem och de att inte åt på något sätt, men de kändes ändå inte helt OK. Detta med min ”nya” kropp känns helt crazy. Från att ha varit stor som ett hus (nå ja, nästan i alla fall) till att komma i kläder i barnstorlekar – det är minst sagt crazy!

Igår skrev jag i ett av mina inlägg att jag har planer på att tatuera mig. En del av er undrade över mitt val av motiv. Har drömt om att tatuera mig i många många år, har bara inte hittat det motivet jag vill ha. Jag vill ha en historia kring min tatuering och jag har nu hittat lite symboler som berättar det jag vill få fram genom tatueringen. Det börjar bli dags att göra min tatuering och där med sätta punkt för gott vad det gäller mina tuffa år i livet.

Det kinesiska tecknet för hav (ett av mina barn läser kinesiska)

Allt som har med vatten betyder lugn och frihet för mig. Sedan har jag funderingar på att ev. ha en fjäril också, eftersom jag ser mig själv som en fjäril efter att ha varit förpuppad (= mått dåligt) under många år. Får väl bolla mina idéer med den som ska tatuera mig när det är dags… Någon som har tips på bra tatuerare i Malmö? Jag ska ha min tatuering på ena vristen, har ännu inte bestämt vilken – men troligtvis den högra.

Ha en fin torsdag alla underbara bloggläsare, glöm inte att anmäla er till att bli veckans blogg hos mig och viktigast av allt – besök och kommentera hos denna veckans bloggvinnare Neola

Etiketter: Detalj, Ego, Människa, Ministudio, Natur, Nikon D90, Outfit, Pentax Optio M50

Har fått en fin utmärkelse från finaste Britt

Nu ska jag berätta 7 saker om mig själv…

Jag är en glad och positiv kvinna i mina bästa år

Vill jätte jätte gärna flytta utomlands, till ett land i varmare breddgrader.

Jag ska inom kort skaffa min första tatuering, vet motivet jag vill ha. Så jag vet egentligen inte varför jag inte kommer till skott någon gång…

Jag älskar att fotografera (om nu någon skulle ha missat detta)

Jag samlar på servetter, har gjort det sedan 7 års åldern.

Jag är en obotlig romantiker, älskar allt som har med romantik att göra.

Vatten och natur ligger mig varmt om hjärtat

Har blivit utmanad av finaste Linda

4 Tv program:
Är ingen TV älskare, men fyra stycken kan jag nog kunna nämna…
IDOL
Doobidoo
Bonde söker fru
Top model

4 saker som jag längtar efter:
Sol och värme
Att få barnbarn
Att flytta utomlands, till ett varmare land
Dagen då jag kan arbeta igen

4 saker på önskelistan:
En sol och badresa
Laptop
Garderob i vårt sovrum, har bara byrå för tillfället och hur mycket får plats i den – typ inget…
Ett allt i allo objektiv till min kamera

4 saker som jag avskyr:
Personer som är besserwisser
Att frysa
När mina ungar bråkar
Ostädat hem

4 saker jag tycker om att göra:
Fotografera
Blogga
Umgås med nära och kära
Promenera

4 saker jag ätit idag:
Ännu så länge bara crunchy flingor med filmjölk

Nu är det er tur, antar ni min utmaning?

Ingen har väl kunnat undgå att oktober är en rosa månad. Som anhörig och vän till bröstcancer drabbade kvinnor är det minsta jag kan göra är att stödja forskningen kring bröstcancer.

Jag har köpt det rosa bandet och det pryder nu min krage på jackan.

I morse var det riktigt riktigt kallt ute. Det var bara +1 grad C kl. 8. Det är riktigt riktigt kallt, jag gillar inte att frysa. Fast vädret är underbart, solen skiner och det är vindstilla – så jag klagar bara lite tyst att det är för kallt Varför kan det inte vara varmt men ändå höst och vinter med snö, det vore det mest ultimata för mig som trots allt gillar alla våra fyra årstider i Sverige.

Har glömt att berätta att här om veckan när jag var i vår tvättstuga (har egen då jag bor i hus) hörde jag en katt som jamade. Det första som slog mig var att är det någon av mina två katter som jamar, men det lät inte som dem och de var dessutom inte alls där jag hörde ljudet ifrån. Jag spetsade mina öron för att lokalisera var ifrån ljudet verkligen kom ifrån… Insåg att det kom från vårt garage som ligger vägg i vägg med vår tvättstuga. Efter att ha stängt dörren till tvättstugan som leder ut till resten av vårt hus, så öppnade jag dörren till garaget… och se där kom en katt som var glad att ha blivit hittad. Han måste ha smitit in i vårt garage när vi har haft dörren öppen.

Ha en toppen fin tisdag allra finaste bloggläsare

Etiketter: Detalj, Natur, Nikon D90

Vet inte om jag generar en del av mina bloggläsare nu, i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Jag älskar underkläder. Det är så snyggt med spetsar, brodyrer med mera med mera. När det handlar om kläder är jag mycket tjejig av mig, på andra områden är jag mer killig… Ibland tycker jag det är synd att underkläderna döljs av andra kläder. Jag menar – att varför ha en jätte fin BH på sig, till exempel, när ingen annan ser den…

Hur som helst, igår hittade jag till Evas underkläder. Har dock inte hunnit utforska sidan speciellt mycket, har bara blivit typ första sidan – men jag fastnade för den. Priserna kan visserligen diskuteras ibland, jag är inte den som betalar tusentals kronor för något jag har under andra kläder och som i princip bara jag själv ser.

Nästa gång jag ska handla underkläder ska jag spana närmare på Evas underkläder. Jag vet mina storlekar och jag har alltid föredragit att köpa just underkläder via postorder.

Kanske någon av mina bloggläsare har handlat underkläder genom Evas underkläder, som kanske kan berätta vad dem tyckte?

Nu är det åter dags att anmäla sitt intresse att delta i veckans blogg här i min blogg från och med idag och fram tills kl. 12 på lördag är ni välkomna att anmäla er. Dragningen av vinnaren går till som så att jag skriver namnen på dem som vill delta på lappar som jag sedan lägger i en hatt/mössa och min blivande 8 årige son drar en vinnare ur.

Vinnaren har sedan tills kl. 20 på söndag på sig att fixa en bild 150 X 200 pixels och maila den till mig. Bilden hamnar sedan överst i min vänstra meny under veckans blogg. Självklart länkar jag till er blogg, genom bilden!

Det är upp till er själva att avgöra hur ni vill att er bild ska se ut, här är ett exempel på hur den kan se ut.

Vinnaren av veckans blogg vecka 41 blev Neola, besök hennes blogg redan idag och hon blir toppen glad för alla kommentarer!

OBS! Anmälningar annanstans än i detta i inlägget diskvalificeras, det blir för rörigt med anmälningar i andra inlägg, på Facebook och via mail.

Vinnaren är nu utsedd!

Varje dag får jag frågor angående hur jag har lyckats gå ner i vikt och så snabbt. Mitt mål var aldrig att gå ner i vikt snabbt, det är bättre att gå ner i vikt under en längre tid för att sedan lättare kunna behålla den nya vikten. Jag har en massa misslyckade försök till viktnedgångar bakom mig och jag såg mig själv som enda människan på jorden som aldrig kunde lyckas med att gå ner i vikt. Lyckades gå ner 5-6 kg innan jag kom av mig och jag gick upp kilona igen plus några till. När jag strax innan jul vägde 90 kg till min blott 160 cm korta kropp insåg jag att jag var tvungen att göra något åt min fetman innan jag blev allvarligt sjuk. Såg mig själv drabbas av div hjärt- och kärlsjukdomar om jag inte gjorde något åt min situation. Tror att det var denna synen som gav mig den kicken jag hela tiden behövde för att lyckas. Jag har aldrig varit så mycket för dietdrycker, men vill testa för att se om det gav resultatet dem lovade. Bestämde mig för att testa Nutrilett och resultatet skulle visa sig direkt. Jag blev mer och mer inspirerad att fortsätta min kamp mot mina kilon, när jag märkte resultat på vågen direkt. För varje kilo som försvann från min kropp ju mer motiverad blev jag, då var det ett kilo närmare mitt mål och ett kilon bort från min mardröm att drabbas av någon hjärt- och kärlsjukdom.

Jag kan med gott samvete rekommendera Nutrilett vid önskad viktnedgång

Jag har under min viktnedgång druckit enbart Nutrilett i en tid och sedan ätit normalkost en tid. När jag åt normalkost åt jag maten på en assiett istället för på mattallrik och jag åt bara en portion, även om jag kände mig mer hungrig efter att ha ätit upp tog jag aldrig en andra portion. Magsäcken krymper med tiden och det var det jag ville den skulle göra. Ofta känner man hunger utan att vara hungrig. Kan inte påstå att jag har bra karaktär att säga till mig själv att ”nä, nu får jag inte äta mera” eller liknande – hur hade jag annars kunnat väga så mycket som 90 kg om jag hade haft en bra karaktär för det. Mycket handlar om motivation och att vilja. Jag har under hela min viktnedgång tills jag vägde under 60 kg varit mycket sträng mot mig själv och inte unnat mig något utöver den vanliga kosten, detta för att inte halka in i gamla vanor igen. Vet att många vill kunna unna sig något en dag varje vecka även då dem kämpar med sin vikt, det hade inte fungerat med mig att göra så. Vi är alla olika och man måste hitta det sättet som fungerar för just en själv.

Jag har också promenerat mycket. Började korta rundor, gick 3 km och ökade på längden när jag inte var trött efter att ha gått sträckan. Nu går jag 10 km 2 gånger i månaden, hade helst velat gått 1 gång i veckan – men tiden räcker inte riktigt till tyvärr.

Vill ni veta mer om min viktkamp kan ni läsa inne på min delsida, Viktkampen. Denna sidan kallade jag för projektet tidigare, mest för att jag inte velat göra så mycket reklam för min viktkamp – ville inte ännu en gång gå med svansen mellan benen efter ytterliggare ett misslyckande.

Till vänster: jag 2 februari 2010, 84 kg | Till höger: jag 3 oktober 2010, 57 kg

Glöm inte att inget är omöjligt, för om jag har klarat det omöjliga kan du också göra det! Det är bara du och ingen annan som måste fatta beslutet, det är din kamp ingen annans. Finns tusen ursäkter att man själv inte klarar av att gå ner i vikt, men dessa ursäkterna är bara för att stilla sitt eget dåliga samvete och misslyckande. Jag har mått skit rent ut sagt under min viktresa, då menar jag med min psykiska sjukdom – men jag kämpade ändå vidare i kampen mot min fetma och övervikt. Jag mådde inte bättre av att gå och småäta. Idag mår jag bättre med min ångestsjukdom och jag är 100% säker på att min viktminskning är orsaken till att jag befinner mig där jag befinner mig idag. Jag har fortfarande daglig ångest och oro och det är tyvärr oförändrat, men jag mår ändå bättre för att jag är nöjd med mig själv och jag isolerar inte mig inomhus. Det tar ibland emot att gå ut, men jag kommer ut efter lite övertalning av mig själv. Det är tufft att gå ner i vikt, men mår man samtidigt dåligt är det ännu tuffare och det är därför jag är stolt över min prestation. Vet jag har inspirerat andra att ta tag i sin vikt och jag vet att alla kan klara det, bara ni har rätt inställning och motivation. Jag tjatar mycket om detta med motivation och inställning, men det är A och O för att lyckas.

Stort lycka till, till er som kämpar med vikten!

Kramar från mig

Etiketter: Ego, Människa, Nikon D90