pippibears.se

Gick en promenad i Pildammsparken igår.

Margareta paviljongen

Turturduvor

Denna veckan har jag hit tills promenerat 10 km power walk tre gånger, känner mig riktigt stolt!! Kanske blir det en promenad idag också, vi får se… Får en del frågor om min viktnedgång och jag är mycket glad att jag kan inspirera andra att gå ner i vikt. Jag har lyckats hålla min nya vikt sedan november förra året, det pendlar lite mellan 56-59 kg det är helt ok. Jag väger mig fortfarande en gång i veckan, mest för att ha lite koll. Jag bara vägrar låta min vikt hamnar på 90 kg fler gånger!! De kom liksom smygande, några kilon där och några där… Det är så lätt att fastna i att äta för mycket av det goda… Måste erkänna att jag äter godsaker nu, men jag vräker inte i mig. Min kropp börjar anpassa sig till min nya vikt, jag menar magen har blivit mindre. Jag gör sit-ups ett par gånger i veckan plus armhävningar. Jag är fortfarande lika förvånad när jag provar kläder och kläder i XS och S passar mig perfekt, jag kan till och med ha tjejkläder i stl 164 (jag är 160 cm lång). Jag vill med detta ha sagt att inget är omöjligt, det är bara inspirationen och motivationen som krävs för att du också ska lyckas gå ner i vikt. Jag vet inte hur många gånger jag försökte gå ner i vikt innan denna gången, det är många gånger. Jag klarade kanske gå ner 5 kg, sedan tog det stopp och jag gick upp igen plus lite extra kilon… Jag mådde mycket dåligt av min övervikt och senare även min fetma, jag är av den åsikten att det är aldrig fel att vara kraftig bara man trivs med sig själv. Jag trivdes inte med min egen kropp, det var ju till slut så att man trodde att andra tittade på en med äckel och man blev folkskygg… Idag gillar jag min kropp för första gången i mitt liv, med alla fel och brister. Om jag är mer nöjd med mig själv kan jag också bemöta andra människor på ett helt annat sätt. Jag har hittat mig själv nu och duger jag inte som jag är, då är det inte mitt problem…

Ha en underbar söndag!

Etiketter: Blomma, Byggnad, Djur, Fågel, Malmö, Natur, Nikon D90

Cyklade in till Malmö city häromdagen

Stadsmusikanterna

Rådhuset

Hus/byggnader är väldigt vackra, det gäller bara att se det… Oftast höjer man inte blicken och ser inte… Lite synd…

Kung Karl X Gustav

Jag mår fortfarande mycket dåligt, kanske inte hela tiden eller varje dag. Men jag är mycket ostabil i mitt mående just nu, men det blir väl bättre hoppas jag. Igår var det värsta dagen på evighet och jag bestämde mig för att promenera och jag gick 10 km, har trött redan efter 5 km men så tänkte jag att jag kan fortsätta gå istället för att sitta inne och tycka synd om mig själv så jag gick ett varv till på Bulltofta fältet… Jag mådde faktiskt mycket bättre efteråt, fast jag hade enorm träningsvärk i benen efteråt men hellre det än att må psyiskt dåligt… Jag promenerade dessutom en lång promenad på kvällen med min man… så ni kanske kan gissa hur mina ben känns idag…

Vädret är helt underbart och jag försöker verkligen njuta av det

Ha en fin lördag!

Etiketter: Blomma, Byggnad, Graffiti, Malmö, Natur, Nikon D90

Tänkte visa er hur jag har ändrats på ett år, med min kropp. Det är exakt 1 år mellan bilderna och 34 kg.

Ha en toppen bra dag

Etiketter: Ego, Människa, Nikon D70s

Jag är så otroligt stolt och glad över att ha nått mitt slutmål med vikten. Kan inte riktigt förstå att jag har lyckats gå ner 34 kg, hur gick det till liksom

Ha en fin dag

Ps. Jag har inte glömt bort frågorna jag skulle besvara, inte heller att besöka er tillbaka. Tiden vill inte riktigt räcka till för allt jag vill göra. ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”

Etiketter: Ego, Pentax Optio M50

Jag kan inte tro det, men idag visade vågen på 55.9!! Jag har med andra ord nått min målvikt! Jag vägde 90 kg 15 december 2009, idag 14 november 2010 väger jag 34 kg mindre

Jag igår…

Etiketter: Ego, Pentax Optio M50

Nu ska ni få träffa min nya kärlek

Den är märkt med mitt namn också, var gratis gravering så varför inte

Mer info. här

Var ett tag sedan jag visade någon bild på mig själv så därför bjuder jag på en mobilbild från i fredags.

Av någon anledning tittade jag i mitt fotoarkiv igår kväll och hittade ett foto på mig som var tagen för exakt 1 år sedan. Jag gillar jämförelsebilder så därför bjuder jag på dessa två bilderna också.

Det är som sagt 1 år mellan bilderna och närmare 30 kg skillnad. Det är galet att jag har gått ner 30 kg på mindre än 1 år. Kan knappt tro det själv när jag ser på foton… Men det är sant

Ha en underbar onsdag, mina finaste bloggläsare

Etiketter: Detalj, Ego, Mobil, Nikon D90, Shoppat

Tänkte bara visa en jämförelse bild på mig hur jag såg ut 2007 och hur jag ser ut idag.

Som ni kanske förstår har jag kämpat många år med min fetma, äntligen har jag lyckats!

Etiketter: Ego, Människa, Pentax Optio M50

Det var -2.6 grader C ute idag när jag vakande (strax innan kl. 8). Burr så kallt, men det är såklart vackert med rimfrost ute i naturen.

Igår gick jag 10 km i skogen, var länge sedan jag har lyckats komma iväg på promenaden en vecka efter förra. Brukar oftast hunnit gå 2 veckor mellan. Hade träningsvärk i benen resten av dagen sedan… Det var många, många fler som tyckte att gårdagen var en perfekt dag att promenera i skogen. Det var total kaos vid den största parkeringsplatsen, så vi ställde vår bil på ett annat ställe – även där fanns det en hel del bilar det brukar det inte vara.

Vägde mig nyss och jag fick en mindre chock för jag vägde 56.8 kg och det är 1 kg minus från förra veckan. Finns såklart mycket som spelar in vad det gäller hur man väger från en vecka till en annan, jag är inte den som stirrar mig så blind på vikten – bara jag inte går upp över 60 kg så är allt toppen… Jag har nu bara 0.8 kg kvar att gå ner tills jag har nått mitt slutmål – wohoo Pratade så sent som igår om hur galet det kändes att väga under 60 kg, det är en dröm jag har haft under många många år. För mig har det alltid varit en omöjlig dröm… Jag har nu insett att inget är omöjligt bara man har rätt inställning och motivation. Tänk så många gånger jag har försökt gå ner i vikt – jag har tappat räkningen hur många gångerna är till antal men det är många många. Sjukt galet att jag lyckades till slut. Jag har inte vägt under 60 kg sedan tonåren och det är 20 år sedan. Minns att jag vägde 60 kg när jag skrevs in på mödravårdscentralen (MVC) när jag väntade mitt äldsta barn och då var jag 21 år, efter det har kilona sakta fyllts på. Kommer aldrig tillåta mig själv gå upp så mycket i vikt fler gånger. Helt sjukt att tänka: för ett år sedan vägde jag runt 80-85 kg och strax innan julen 2010 vägde jag avskyvärda 90 kg och med tanke på att jag bara är 160 cm hade jag ett BMI på 35.2 idag är mitt BMI nere på 22.2 och det är så nära mitten på normalviktig jag kan komma. Är så otroligt lycklig och framför allt stolt över denna viktresan – jag är ingen tjockis längre.

Många kramar

Etiketter: Natur, Nikon D90

Varje dag får jag frågor angående hur jag har lyckats gå ner i vikt och så snabbt. Mitt mål var aldrig att gå ner i vikt snabbt, det är bättre att gå ner i vikt under en längre tid för att sedan lättare kunna behålla den nya vikten. Jag har en massa misslyckade försök till viktnedgångar bakom mig och jag såg mig själv som enda människan på jorden som aldrig kunde lyckas med att gå ner i vikt. Lyckades gå ner 5-6 kg innan jag kom av mig och jag gick upp kilona igen plus några till. När jag strax innan jul vägde 90 kg till min blott 160 cm korta kropp insåg jag att jag var tvungen att göra något åt min fetman innan jag blev allvarligt sjuk. Såg mig själv drabbas av div hjärt- och kärlsjukdomar om jag inte gjorde något åt min situation. Tror att det var denna synen som gav mig den kicken jag hela tiden behövde för att lyckas. Jag har aldrig varit så mycket för dietdrycker, men vill testa för att se om det gav resultatet dem lovade. Bestämde mig för att testa Nutrilett och resultatet skulle visa sig direkt. Jag blev mer och mer inspirerad att fortsätta min kamp mot mina kilon, när jag märkte resultat på vågen direkt. För varje kilo som försvann från min kropp ju mer motiverad blev jag, då var det ett kilo närmare mitt mål och ett kilon bort från min mardröm att drabbas av någon hjärt- och kärlsjukdom.

Jag kan med gott samvete rekommendera Nutrilett vid önskad viktnedgång

Jag har under min viktnedgång druckit enbart Nutrilett i en tid och sedan ätit normalkost en tid. När jag åt normalkost åt jag maten på en assiett istället för på mattallrik och jag åt bara en portion, även om jag kände mig mer hungrig efter att ha ätit upp tog jag aldrig en andra portion. Magsäcken krymper med tiden och det var det jag ville den skulle göra. Ofta känner man hunger utan att vara hungrig. Kan inte påstå att jag har bra karaktär att säga till mig själv att ”nä, nu får jag inte äta mera” eller liknande – hur hade jag annars kunnat väga så mycket som 90 kg om jag hade haft en bra karaktär för det. Mycket handlar om motivation och att vilja. Jag har under hela min viktnedgång tills jag vägde under 60 kg varit mycket sträng mot mig själv och inte unnat mig något utöver den vanliga kosten, detta för att inte halka in i gamla vanor igen. Vet att många vill kunna unna sig något en dag varje vecka även då dem kämpar med sin vikt, det hade inte fungerat med mig att göra så. Vi är alla olika och man måste hitta det sättet som fungerar för just en själv.

Jag har också promenerat mycket. Började korta rundor, gick 3 km och ökade på längden när jag inte var trött efter att ha gått sträckan. Nu går jag 10 km 2 gånger i månaden, hade helst velat gått 1 gång i veckan – men tiden räcker inte riktigt till tyvärr.

Vill ni veta mer om min viktkamp kan ni läsa inne på min delsida, Viktkampen. Denna sidan kallade jag för projektet tidigare, mest för att jag inte velat göra så mycket reklam för min viktkamp – ville inte ännu en gång gå med svansen mellan benen efter ytterliggare ett misslyckande.

Till vänster: jag 2 februari 2010, 84 kg | Till höger: jag 3 oktober 2010, 57 kg

Glöm inte att inget är omöjligt, för om jag har klarat det omöjliga kan du också göra det! Det är bara du och ingen annan som måste fatta beslutet, det är din kamp ingen annans. Finns tusen ursäkter att man själv inte klarar av att gå ner i vikt, men dessa ursäkterna är bara för att stilla sitt eget dåliga samvete och misslyckande. Jag har mått skit rent ut sagt under min viktresa, då menar jag med min psykiska sjukdom – men jag kämpade ändå vidare i kampen mot min fetma och övervikt. Jag mådde inte bättre av att gå och småäta. Idag mår jag bättre med min ångestsjukdom och jag är 100% säker på att min viktminskning är orsaken till att jag befinner mig där jag befinner mig idag. Jag har fortfarande daglig ångest och oro och det är tyvärr oförändrat, men jag mår ändå bättre för att jag är nöjd med mig själv och jag isolerar inte mig inomhus. Det tar ibland emot att gå ut, men jag kommer ut efter lite övertalning av mig själv. Det är tufft att gå ner i vikt, men mår man samtidigt dåligt är det ännu tuffare och det är därför jag är stolt över min prestation. Vet jag har inspirerat andra att ta tag i sin vikt och jag vet att alla kan klara det, bara ni har rätt inställning och motivation. Jag tjatar mycket om detta med motivation och inställning, men det är A och O för att lyckas.

Stort lycka till, till er som kämpar med vikten!

Kramar från mig

Etiketter: Ego, Människa, Nikon D90

Idag kom jag äntligen iväg på min 10 km promenad, hade nästan hunnit gå 2 veckor mellan gångerna. Kändes ändå bra att gå idag, även om det tog emot på vissa ställen. Gick milen på 99 minuter och det är vad det brukar ta att gå rundan i rask takt. Valde att ta min motionspromenad i skogen denna gången för att koppla av, jag har mycket stress inom mig och att vara i skogen är avstressande. Jag älskar att vara i skogen, skog och vatten är det som får mig att må bra.

Här är några foton från promenaden

Som ni nog har förstått av mina foton, är det en underbart vacker höstdag idag. När det är så fint väder är det vackert med hösten med alla dess vackra färger.

Hoppas mina underbara bloggläsare får en fortsatt fin lördag!

Etiketter: Natur, Nikon D90

Jag tycker om fredagar för då har man hela helgen framför sig. Vad har ni för planer för helgen? Vi har inget utöver det vanliga inplanerat, yngsta dottern tränar badminton på lördag och sonen har simskola på söndag. Jo, förresten vi har planerat in vår 10 km promenad i morgon förmiddag – var tvungna att bestämma en dag och tid för annars kommer det bara annat mellan. Det är nu 1½ vecka sedan vi promenerade milen senast och det är inte alls bra. Vägde mig i morse och jag hade gått upp 0,5 kg på drygt 2 veckor… Det är såklart svårt att ligga på en och samma vikt hela tiden och så länge jag inte väger över 60 kg är jag helt nöjd. Idag vägde jag 57,8 kg. Jag känner att jag hittat mitt nya sundare liv och jag tänker inte direkt på vad jag äter längre.

Jag och min katt Zammy

Jag scrappade ett kort för ett tag sedan till min dotter som fyllde 18 år i måndags, visade kortet tillsammans med de andra sakerna hon fick men jag tänkte visa kortet för sig själv nu.

Jag har tappat mycket av min inspiration att hålla på med scrapbooking, förr kunde jag sitta i timmar och göra det ena kortet efter det andra. Det var som terapi för mig, mycket avkopplande att sitta och pyssla. Allt har sina perioder, just nu är inte scrapbooking något högt prioriterat hos mig. Fast det är snart dags för fler födelsedagar i familjen och då blir det såklart att jag sätter mig och gör kort till dem. För har man brist på inspiration är det ändå lite lättare att göra kort när man vet vem kortet ska vara till.

Idag är det en ganska tråkig dag, vädret är grått grått och åter grått. Regnade lite när jag cyklade med sonen till skolan.

Jag mår bättre idag. Anl. till att jag mådde dåligt igår var att jag skulle träffa läkare, jag har ingen bra erfarenhet alls av sjukvården. Ingen inom sjukvården kan slå sig på bröstet och tänka att jag har hjälpt Pippi att nå dit där hon befinner sig idag. Nä, för det är helt och hållet jag själv som har nått hit. Det har varit ett rent helvete att få hjälp av sjukvården jag har bara blivit skickad hit och dit och tillbaka igen och gud vet allt. Inte blev jag mycket bättre av att träffa nya hela tiden. Jag blir upprörd när jag tänker på det… Fast jag vinner inget på att gå omkring och vara bitter för att jag har förlorat ca 7 år på att inte ha fått rätt hjälp av sjukvården så att jag hade kunnat blivit bra/bättre mycket fortare. Jag är tacksam att jag själv har vaknat upp och tagit mig dit där jag är idag. Jag är inte längre den som ber om ursäkt att jag finns, folk får ta mig för den jag är helt enkelt. Duger jag inte som jag är, ja då är det ju dem det är synd om.

Läkare besöket igår gick bra. Förhoppningsvis kan jag börja med socialträning på min arbetsplats inom en snar framtid. Kommer såklart bli tufft efter många års frånvaro, men jag måste få ges chans att testa – hur kan man annars veta om jag klarar av det eller inte. Jag ska även bli kallad till en sjukgymnast och en arbetsterapeut, de ska hjälpa mig med stresshanteringen.

Jag har mycket att berätta kring min sjukdom, hur sjukvården har behandlat mig osv osv. men jag vill helst lägga detta jobbiga bakom mig och istället blicka framåt. Är det någon av er som inte har följt mig under mina jobbiga år som undrar över något speciellt är ni alltid välkomna att fråga.

Det går inte att jämför mig med den jag var för 1-2 år sedan, med hur jag är idag. Jag brukar likna det med att jag var förpuppad under ca 7 år och att jag nu har kläckts till en vacker fjäril (fast vacker och vacker är jag väl inte, men ni förstår nog…). Förr existerade jag bara, jag levde inte – idag både existerar och lever jag till 200%!

Tusen tack för alla fina kommentarer jag fick igår när jag mådde dåligt. Ni är mer än guld värda

Jag ligger som vanligt efter med att godkänna kommentarer och besöka tillbaka, jag besöker alltid tillbaka förr eller senare. Det är viktigt för mig att besöka tillbaka.

Ha en riktigt fin fredag alla mina fina bloggläsare

Etiketter: Birma, Ego, Människa, Nikon D90, Pentax Optio M50

Varför ska det vara så svårt att hitta på bra rubriker till inläggen man skriver, jag har alltid hjärnsläpp just då i alla fall…

Gårdagen flöt på ganska fort som det alltid gör när man har en massa ungar. Vi firade ju vår 18 åring, med schwarzwaldtårta och kanelbullar på kvällen. Blev mycket tårta över, så den som har vägarna förbi får gärna komma in och få en tårtbit

Jag bara måste göra lite smygreklam för ICA MAXI bageri, de gör otroligt bra tårtor och är inte alls så dyra som dem man beställer på ett vanligt konditori. Vi har beställt tårtor genom ICA Maxi flera gånger nu och blivit toppen nöjda med dem

Kanelbullar var ju ett måste igår på kanelbullens dag

Jag bara måste berätta en liten galen grej från igår…
Min äldsta dotter har ett par byxor jag tycker är så snygga, min dotter är lika lång/kort som mig 160 cm och hon hittade dessa byxorna på barnavdelningen och är i stl 164… Hur som helst, så fick jag för mig att jag skulle prova dem igår kväll, trodde inte för en sekund att jag skulle få dem på mig. Döm därför om min och övriga familjens förvåning när byxorna passade mig!! Kunde till och med knäppa dem och de satt inte åt det minsta! Så jag kan med andra ord gå på barnavdelningen och handla kläder till mig själv Helt sjukt galet, speciellt när jag för mindre än ett år sedan hade kläder i big size storlekar.

Ha en fin tisdag!

EDIT: Tackar på din dotters vägnar för alla grattis hälsningarna igår

Etiketter: Detalj, Nikon D90

Är lite bråda dagar nu för tiden, känns som dygnet har fått färre timmar… I morgon är det ingen vanlig dag utan det är min äldsta dotters 18 års dag, känns helt galet att hon blir myndig i morgon. Från och med i morgon har jag ett vuxet barn . Saken är ju också den att jag själv inte är äldre än 18 år

Idag ska vi tjuvstarta födelsedagsfirande med att äta ute på en lite ”finare” restaurang Det tillhör inte vanligheterna att vi äter ute.

Min outfit för dagen. Tunikan är ny, köpt genom postorder. Kan tilläggas att den är väldigt tight! Åter igen, galet att j a g kom i den utan att sömmarna sprack och att det är en massa bilringar och bubblar ut.

Glömde väga mig i morse, får ta det i morgon istället… Kanske kommer ligga på plus eftersom det inte har funnits tid för 10 km promenader denna veckan, hade önskat det hade kunnat vara ljust längre om kvällarna. Svårt att hinna med allt innan det börjar skymma på. Hoppas det blir tid för promenad nästa vecka i alla fall, det bara måste! Konditionen rasar snabbt om man har för långt uppehåll, märkte det sist vi gick och då var det 2 veckor mellan gångerna.

Ha en fortsatt underbar söndag mina finaste bloggläsare

Etiketter: Detalj, Nikon D90

Ett par klick och man är X hundralappar fattigare… Ja, jag har nätshoppat på Ellos. Med tanke på min tidigare fetma har jag rent av avskytt att handla kläder till mig själv, mina kläder gick därför att räkna upp på mina tio fingrar. Nu sedan jag kan ha kläder i storlek 38/40 har det blivit kul att shoppa kläder. Tidigare hade valde jag att köpa kläder som dolde min kropp, numera vill jag framhäva dem genom att ha åtsittande och tighta kläder. Det när något helt nytt för mig att kunna ha sådana kläder, har alltid tyckt sådana kläder är snygga – men aldrig för mitt liv kunnat tro att j a g en dag skulle kunna ha det på mig…

Här är kläderna jag snart kommer att få hem genom posten

(Beställde en likadan BH fast vit också)

Idag var det riktigt riktigt kallt när jag cyklade med min son till skolan. Glömde ta på mig vantar och mina händer blev som isbitar. Idag skiner i alla fall solen och skiner bara solen så kan jag stå ut med kyla och blåst. Solen gör mig lycklig och positiv. Igår var det mulet och jag mådde inte alls bra. Ångesten var inte snäll mot mig igår, idag känns det lite lättare.

Min outfit för dagen (Bilden blev lite suddig, men ni ser nog ändå hur mina kläder ser ut…)

Är så glad över alla mina mellan 150-200 besökare som kikar in i min blogg varje dag, ni får mig att bli inspirerad att fortsätta blogga. Blir ännu mer inspirerad ifall ni lämnar en rad eller två efter er så jag kan besöka er tillbaka. Ni vet väl att ni kan gilla min blogg på facebook? Om inte, så finns det en gilla knapp till detta i min meny.

Funderar lite på att snart ha en utlottning att vara veckans blogg här i min blogg, är det någon som är intresserad av det? I så fall hade jag tänkt ha en bild länk högst upp i min högra meny till den som är min veckans blogg. Ja, det är bara en fundering jag haft… All reklam av sin egna blogg är väl alltid välkommet?

Mycket kärlek till er

Etiketter: Ego, Outfit, Pentax Optio M50, Shoppat

Först av allt måste jag berätta att jag är så glad idag. Jag har nämligen bara 1.3 kg kvar att gå ner i vikt tills jag är i mål . Idag vägde jag 57.3 kg. Är en otrolig lättnad att slippa vara den stora (nå ja, vet inte om man kan räknas som stor när man bara är 160 cm i strumplästen…) Pippi jag var för mindre än ett år sedan. För ett år sedan vägde jag 80+

Idag är det grått och trist väder och vi håller på med vår renovering i gillestugan – för gråa höstdagar är lika med renoveringsdagar. Var en tur till Hornbach och handlade spackel till väggarna.

Ni får ha en fortsatt trevlig söndag!

Många kramar till er

Etiketter: Ego, Outfit, Pentax Optio M50